goalballfatmir

Hej bloggen!

Igår på träningen hade vi besök av två spelare ifrån Linköping.

Under kommande helg på Stockholm games kommer min klubb att sammarbeta med LHIF både i elitklassen men också i breddklassen.
Vi tar in killarna i våra två lag och våra tjejer går in i deras. Denna gång var det Albin och Louise som kunde åka ner till oss och träna men hoppas att vi kanske kan ha ett större utbyte i framtiden. Det är kul att träna med folk som man inte tränar med i vanliga fall.
Ska bli kul att lira match igen!!!

Hej :-)

Har ni tänkt på vad eller hur ni hade levtyom inte en och annan händelse i livet helt enkelt inte hade hänt. Ok now hold on a minute...

Jag är inte deprimerad eller har något annat problem men jag tror att alla nån gång funderat på nåt liknande och jag vill dela med mig några av mina drömmar och en stor portion verklighet.

När jag var liten så fick man frågan: vad vill du bli när du blir stor? Mitt svar var nästan alltid, jag ska bli världens bästa fotbollsspelare. Jag ska köpa mig en Ferrari och sen ska jag bygga ett eget slott.

Saker händer ibland som helt förändrar ens liv. Att tappa synen förstörde mina drömmar men synskadan gav mig nya.

Jag har numera accepterat mitt öde men det händer då och då att jag i mina tankar glider iväg i drömmar om hur jag skulle levt om jag inte var synskadad.

Alla vill ju bli rika och berömda men det är inte många som ens kommer i närheten av det och otroligt få når sina drömmar fullt ut.

Att drömma är mänskligt och ibland en nödvändighet för att komma nånstans. En klok tränare sa en gång till mig att jag ska sikta på stjärnorna om jag vill nå trädtopparna.
En annan viktig person i mitt liv sa en gång att om man vill att någon annan ska ta dig på allvar så måste du visa vägen och börja med att ta dig själv på allvar.
Att drömma om att jag får tillbaka synen är just en dröm och förmodligen inget som kommer att hända och att bygga mig ett slott är ännu en sån dröm. Det finns dock drömmar som blir verklighet och att få uppleva ett paralympics är en sån dröm

Ett av mina nya drömmar är att varenda shumme där ute ska veta vad goalball är för något alla ska ha koll på stjärnorna från paralympics och det ska vara lika normalt att prata om goalball, rullstolsbasket eller kälkhockey som det är att prata fotboll eller ishockey.
Så är det inte idag. Att bli en paralympier kräver tusentals timmar av träning och tävling och många gånger har man ett heltidsjobb utöver sin idrottskariär. Detta är otroligt svårt att pussla ihop och dessutom orka prestera när det väl gäller som mest vilket förvånansvärt många ändå lyckas göra.
Trots detta är det allt för många som inte känner till våra idrotter eller oss som tävlar på den här nivån.

En annan dröm är att alla paralympier ska få förutsättningarna att träna och tävla på arbetstid och sanningen att säga så måste verkligheten dra åt det hållet om vi ska kunna slåss om medaljerna på samma villkor som våra konkurrenter.

Det är dags att stå upp för oss själva och börja ta oss själva på allvar. Det finns en anledning till varför vi är paralympier och det är att vi är så fruktansvärt jävla bra på det vi gör.
Jag tänker inte rätta in mig i ledet och vara nöjd när det finns möjligheter till så mycket bättre.
Vi måste börja ställa högre krav och våga stå för vad vi är.
Jag tränar minnst lika mycket som Zlatan och andra duktiga välbetalda idrottsmän och kvinnor och förtjänar uppmärksamhet precis som de gör.

Jag kräver inte att få lika mycket betalt som Zlatan men vi förtjänar att förbund, föreningar och alla andra som på nåt vis är inblandade i handikappidrott gör ännu mer för bättre förutsättningar i framtiden.
Vi ska alla stå upp och våga vara de stjärnor som vi faktiskt är och inte acceptera eller nöja oss med nåt mindre än det absolut bästa.

Hej alla!

Ibland har man bara ingen lust att göra nåt alls och så tenderar det att bli dagarna efter en night out. Kanske har med åldern att göra men återhämtningen blir bara längre för varje gång. Som tur är så går jag inte ut så ofta.

Idag har jag sovit länge, spelat tvspel och läst. Har inte kännt mig lockad av att gå ut trots solen som tittar fram här i Trellehåla.

Ska nog ut en stund snart iallafall och senare blir det en vända till gymet.
Söndagar är så härliga men känns ibland som att det är den dag i veckan som går snabbast.

Hej bloggen

Stockholm är en väldigt fin och trevlig stad men som skåning så måste man ju klaga på nåt så det får bli den påtagliga stressen till tunnelbanan som jag kan klaga på :-)

Jag har fått åka till Stockholm en hel del under min kariär. De allra flesta gånger har jag varit där för träning eller tävling men ibland har det även varit rent privat för att omgås med vänner.

Igår hade vi en återsamling med den paralympiska truppen för utvärdering av paralympics i London.

Utvärderingen avslutades med en mycket trevlig middag tillsammans med våra sponsorer.

Kvällen avslutades med härlig utgång på Södermalm.

Hallå :-)

En väldigt lång och rolig dag på jobbet är nu över och jag sitter i soffan och försöker skriva ihop nåt vettigt här samtidigt som jag äter och kollar på nåt tv program där en blind tjej verkar vara riktigt jävla duktig på att laga mat.
Jag har grym simultanförmåga. Så ni som gillar att klaga på min stavning får gärna utmana mig. Som vanligt så är jag bäst så skulle förmodligen vinna även i simultanstavning.

Idag har vi haft två helt olika grupper som fick introduktion i goalball och rullstolsbasket.
Först ut var idrottslärarstudenter från Malmö högskola och senare ett galet roligt och orädd gäng från bemanningsföretaget Academic work.
De var grymt tävlingsinriktade och gick in för att verkligen ge allt i varje situation.
Vi fick se kamp, vilja, bollar som träffar folk i huvudet och till och med en och annan pungträff.

Team USA vann goalballtävlingen.
Det är riktigt kul med såna här gäng som verkligen vågar släppa los och bara lira. Här får ni även se lite bilder för nu är tv programmet slut och jag orkar inte skriva mer. Blindningen gick vidare.
Det är fan imponerande.

Hej

Har det hänt dig att du känt dig sjukt taggad inför en träning och du börjar grymt bra, allting går as bra men så bara försvinner allt. Du känner dig plötsligt trött, slö, svårt att koncentrera dig och det ända som får dig att fortsätta är din järnvilja och fighterhjärta samt nån sorts korkad vägran att ge upp.

Exakt en sån träning hade jag idag och det värsta är att jag vet precis vad det beror på...

Vi elitidrottare är förutom att vara riktigt bra på våra respektive idrotter även generellt världens bästa åsiktsmaskiner.
Vi tycker till om det mesta men framförallt så har vi full koll på hur man ska träna, hur mycket man ska vila och vad man ska äta. Vi är också ofta väldigt duktiga på att lära andra dessa faktorer och vikten av en sund balans för bästa prestation.

Trots denna enorma kunskapsbank finns det perioder där till och med vi slarvar och då oftast inte med själva träningen utan de delar som för oss betyder nästan mer än själva träningen, nämligen sömn och kost.
Visste du om att sömn och kost kan förbättra din prestation upp emot 70 %


Jag har på senare tid slarvat nåt enormt med sömn och kost och kan med en gång se hur det påverkar min träning så nu är det skärpning för min del och från och med idag är det tidig läggdags och inga missade frukostar.

Man ska leva som man lär!!!

Godnatt ;-)

Hejsan

I många år har svensk goalball kämpat med rekrytering där man tyvärr inte lyckats specielltbra. Det kan bero på många olika faktorer men jag tror att den största anledningen har varit att man låst sig i samma hjulspår och en del av de styrande innom vår sport vägrat ta in inputs och förändring och då blir det svårt att som ny ta sig in i en grupp.

Nu är det nya tider och mycket som förändras och det gäller att vi alla hjälps åt för att på bästa sätt ta hand om alla nya spelare som kommer till vår sport.Vi som varit med ett tag och gnällt på hur det funkat förut har ett stort ansvar att axla och det är vår skyldighet att se till att varenda spelare får en trivsam miljö kring goalball, att de har möjlighet till regelbunden träning och att vi skapar tävlingsmöjligheter för alla oavsett nivå och ambition. Idag hade vi fem nya spelare på goalball träningen och vi har fler på gång in. Det är mer populärt än någonsin med goalball i Malmö och det känns förstås oerhört kul och inspirerande att vara en del av det nya eran.
Det är inte alla som blir världsstjärnor men vår ambition i Fifh Malmös nya goalball lag är att alla ska trivas och få förutsättningar för att utöva goalball utifrån sina egna villkor och ambitioner.

Jag blir så himla glad att rekryteringen har börjat röra på sig i Sverige och att vår sport får åtminstone en gnutta mer uppmärksamhet än innan.

Det är en helt fantastisk sport vi har och det är dags att dela den med fler så tveka inte att ta chansen och prova på din lokala klubb.
Alla är välkomna att prova, allt du behöver är ett glatt humör men har du inte ens det så kom ändå. Vi har en hel del att låna ut :-)

Vi ses !!!

Hej bloggen

Mitt stora intresse för fotboll har svalnat i takt med att synen blivit sämre men MFF ligger alltid varmt om hjärtat. Jag försöker hänga med och hålla mig uppdaterad och jag är oerhört glad över vinsten mot Kalmar idag och att MFF är fortfarande med i guldstriden. Jag har varit på ett antal derbyn i mitt liv men inget derby kommer förmodligen slå den jag fick uppleva i Rio de Janeiro 2002 mellan flamengo och Fluminese.

Idag fick jag uppleva ett derby mellan FCK och Bröndby.det sistnämnda laget ligger sist i tabellen men var helt klart den klack som ägde idag. Till och med jag rycktes med i sång fast jag inte kan nån danska.

Längtar till jag kan gå på en ny fotbollsmatch igen men det lär nog dröja.

Hej på er alla :-)

Det är riktigt kul att fler och fler läser minn blogg. Önskar bara att fler hade vågat lämna kommentarer här på bloggen istället för att skicka mail. Hjälp mig att sprida bloggen ännu mer genom att länka tex på Facebook.

Som elitidrottare är man ofta iväg mycket ifrån nära och kära och har man barn så kan det ibland bli riktigt jobbigt.

Det gäller att man värkligen passar på att omgås och ta vara på alla tillfällen som erbjuds.

Idag har jag verkligen njutit av att vara ledig och jag och mina tre stjärnor har passat på att vara ute i solen. Vi hängde en lång stund i lekplatsen men det blev såklart även en stund fotboll :-)

Dagen avslutades med pizza, läsk och tv spel.Såna här dagar är vad livet ibland handlar om!

Whats up alla roliga och ni andra ;-)

Den 15:e oktober var det vita käppens dag. En dag där synskadade och blinda uppmärksammas runt om i världen. Framförallt uppmärksammas den vita käppen och dess betydelse. Ett par poliser i England tog det här med att uppmärksamma lite väl bokstavligt.
Förr ett par dagar sen läste jag en kul artikel där en 67 årig blind man brutalt anfölls av den brittiska polisen med elpistol och inte nog med det, han blev dessutom nerbrottad och handfängslad.

Anledningen var att polisen misstog den äldre Herrens blindkäpp för att vara ett Samuraj svärd.

Jag vet inte hur det är möjligt att förväxla en vit käpp med ett Samuraj svärd men tänkte skicka en hälsning till den brittiska polisen att de inte fångat den sista blinda samurajen ännu.

Den vita käppen är förmodligen en av det viktigaste hjälpmedlet för synskadade och blinda men så fruktansvärt svårt att acceptera och börja använda.

Jag har sätt så pass bra fram till för ett par år sen att jag inte behövde käpp för att förflytta mig utomhus. Nu är käppen ett måste om jag ska kunna gå utomhus på egen hand men för mig tog det många år innan jag vågade börja använda den.

Jag har sedan barnsben alltid stått upp för mig själv och för vad och vem jag är i alla lägen men att acceptera den vita käppen var nästan lika svårt som att acceptera själva synskadan.

Numera använder jag käppen alltid när jag är ute och går och för det mesta går det utmärkt men även jag har råkat ut för mer eller mindre komiska missöden.
Jag har bl.a. Fått käppen överkörd av en buss och en gång av en cyklist. Busschauffören stannade inte ens för att se efter hur det gick men cyklisten stannade ett par meter bort och skrek "se dig för" sen insåg han väl vad han hade sagt för plötsligt fick han jävligt brott iväg.

Vi ses :-)

https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/1621682/images/2012/pic_5081aa519606ee0310e5ac89.jpg">https://cdn2.cdnme.se/cdn/7-2/1621682/images/2012/pic_5081aa519606ee0310e5ac89.jpg" class="image">

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/1621682/images/2012/pic_5081aa649606ee036e92b623.jpg">https://cdn3.cdnme.se/cdn/7-2/1621682/images/2012/pic_5081aa649606ee036e92b623.jpg" class="image">

Tja på er alla!

Som alla säkert förstått så är jag lite av en träningsnarkoman men har nog aldrig tänkt på det på det viset förrän jag och min lagkamrat Stefan satt och diskutera våran träning sen Paralympics.

Vi satt och klaga på att vi varit lite lata och inte tränat särskilt seriöst sen Paralympics men efter en stunds diskution kommer vi ändå fram till att vi tränat ca tre pass i veckan.
För oss är det ju väldigt lite men för vanliga Svenssons så är det betydligt mer än lite.

Ett stort problem för elitidrottare är att våga vila och såna tankar brottas jag med hela tiden.
Jag vill ju inte att mina motståndare tränar mer eller bättre än mig men ibland kan det vara vilan som avgör.

Idag var det inte vila på schemat utan ett bra och as kul goalballpass som ägnades åt matchspel.
Det är kul när det blir kamp och alla vill vinna men jag hatar att förlora.
Jag kan bli skit förbannad om jag släpper in ett mål eller förlorar en match men Det brukar gå över ganska fort.
Som tur är så brukar jag inte förlora så ofta så det är rätt chill.

Här är lite bilder från dagens träning.

See yo
Jo en sak till. Det är min fula tå man ser på bilden.
Sportchefen: jag behöver nya strumpor :-)

Hejdå då :p

Hallå bloggen

Träningsverken har lagt sig lite och humöret är på topp igen :-) som ni förstår så svänger det fort i min värld.

idag hade vi ca 60 idrottvetenskap studerande från Malmö högskola på besök på Fifh. Studenterna fick höra på en föreläsning av mig och sedan provade att själva spela goalball och rullstolsbasket ledd av mina arbetskamrater Stefan, Mathias och Rasmus.

Det är oerhört kul att just den här utbildningen väljer att komma till oss med tanke på att de senare i yrkeslivet kan komma att arbeta med handikappidrott men jag önskar bara att de hade vågat ställa fler frågor och ta för sig mer.

Nästa vecka har vi ett nytt gäng som får prova handikappidrott från Malmö högskola och då ska de få svettas.

Hej bloggen

Idag har det varit en sån där tråkig och ovanligt vanlig grå dag. Ni vet, en sån där dag där man bara lunkar fram och allt känns jobbigt. En dag då man slår på autopiloten och fakesmilet och bara kör.

Känner mig energilös och trött, nästan som när man håller på att bli sjuk fast ändå inte. Dessutom har jag världens träningsvärk efter senaste gympasset, mest i magtrakten.

Det är väl priset jag får betala för att jag latat mig för länge efter Paralympics.

Kan ändå inte låta bli att undra om inte det är precis så här det känns att ha mens? Hade faktiskt näsblod igår :-)

Idag har jag tillsamans med mina lag kamrater på Fifh introducerat goalball för den danska skådespelerskan Mille Lehfeld inför dansk tv.
Mille är kanske mest känd för sin medverkan i filmen Flamman och citronen där man bl.a. Hittar skådespelare som Mads Mikkelsen.
Mille har en del att fila på om hon vill bli goalball proffs men klarade sig väldigt bra för att vara hennes första kontakt med sporten.

Dessa uppdrag är väldigt roliga och givande men framförallt bra uppmärksamhet för vår idrott och så får jag synas ännu mer :-)


Ja jag vet att jag har uppmärksamhets behov och ju mer jag är i centrum ju bättre trivs jag. That's just me ;-)

Kära blogg

Ligger i sängen och försöker sova men just nu verkar det vara en omöjlig uppgift.

Efter två goalballmatcher tidigare idag så har jag fått världens skav och värmeutslag på knäna utav knäskydden.

Ligger just nu med benen utanför täcket och öppet fönster för att det ska kännas någorlunda ok men det sviiiider ändå.

Ibland är det faktiskt synd om mig på riktigt...

Alla tips och trix tas tacksamt emot i kommentarsfältet till det här inlägget. Även tips på hur jag ska undvika det här är välkomna.
Nej jag tänker inte sluta med goalball så tänk inte ens tanken på att skriva det. :-)

God natt då

Haj po daj

Normala människor ligger kanske hemma en söndag morgon om man är ledig men jag fick frågan om jag och Stefan kunde tänka oss att sparra mot det danska landslaget som förbereder Sig för B Em som går i Italien nästa helg.
Självfallet ställer man upp då det bjuds på matchtillfälle och kan vi göra nåt för att våra danska kamrater får en så bra uppladdning så möjligt så är det bara ännu roligare.



Vi spelade två matcher där mitt lag förlorade den första och vann den andra. Det började lite segt och ringrostigt för egen del men lossnade mer ju längre matchen pågick men framförallt var det riktigt kul att lira match igen.

Vad gäller danskarnas form så vill jag bara säga att om det finns nåt lag som är dumma nog att underskatta de så lär man åka på en rejäl dansk skalle.

Resten av söndagen ägnas åt att klaga på olika skador och verk efter två matcher och planering av mitt kommande Vlogg projekt.

Imorgon händer det spännande saker som bl.a. Involverar dansk tv så glöm inte att klicka på RSS länken till vänster för att inte missa något.

Hejsan

Alla får ju finnar då och då och på mig har de en tendens att visa sig på ställen där de gör mest ont.
Denna gång precis över höger ögonbryn.

Som de flesta har jag testat olika metoder, inte för att jag har några egentliga problem med finnar men kan bara inte låta bli att störa mig på de ändå.

Det värsta är när folk får för sig att klämma en sån där finne och jag blir jävligt förbannad men på ett sätt som går över rätt fort.

Förutom att klämma finnar så har jag klippt mig och till och med hunnit med ett ganska intensivt löppas på gymet.
Imorgon ska jag sparra mot Danska landslaget som förbereder sig för B EM senare i oktober. Ska bli skit skoj.

See you !

Hej bloggen

Som jag tidigare skrivit om så har min klubb Fifh Malmö tillsamans med SHIF ansökt om att få arrangera VM i goalball 2014 och igår fick vi det tunga beskedet att värdskapet går till vår konkurrent Finland.

Jag är besviken såklart då jag hade hoppats på att få spela ett VM på hemmaplan men är övertygad om att Finland kommer göra ett väldigt bra arrangemang.

Detta innebär också att den kvot plats till VM som skulle gått till oss om vi fått VM nu går till Finland som redan har en plats som de fick i ju med deras placering som topp tre på Paralympics i London.

Detta betyder också att det just blivit betydligt viktigare med EM nästa år och att vi i princip måste ta ytterligare en EM medalj för att ta en plats till VM.

Det är jävligt tufft men så ska det vara på den här nivån.



Vi vet att vår kapacitet är oerhört stor men nu om någonsin är det viktigt att vi börjar leverera. Vi måste även utöka resurserna och möjligheterna till mer och kvalitativ träning om vi ska kunna vara i världstoppen i framtiden.

I vårt landslag idag har vi enbart mig och Stefan som har möjlighet till träning och tävling på arbetstid och resten måste träna utöver ett heltidsarbete. Vi konkurrerar mot landslag vars spelare är proffs på heltid.

Dags att göra nåt åt detta om vi ska kunna slåss om medaljer i framtiden.

Hej
Jag är nog en av världens mest morgontrötta person på jorden. Fast när jag tänker efter så delar jag nog den platsen med min lagkamrat och vän Stefan.
Vissa dagar är jag så trött att jag behöver spola vatten i en halvtimme innan jag vaknar till liv.

Idag var det inget undantag och kl 06.03 var jag i badkaret och svor över alla morgonpigga människor och de som bokat in mig på så tidiga uppdrag.

Lite frukost och en kopp kaffe senare var jag äntligen igång och på väg mot dagens första goalballinstruktörs uppdrag på Munkhetteskolan i Malmö och elever i årskurs sju.
Trots att deras idrottshall egentligen var för liten så blev det väldigt lyckat och alla elever verkade väldigt nöjda.
Dagens bästa var ändå en klass ifrån Vellinge gymnasieskola som på ett väldigt engagerat sätt tog till sig det vi erbjöd på Fifh. Eleverna får alltid prova att spela goalball och rullstolsbasket.

Min långa dag avslutades med ett två timmar goalballpass så nu checkar jag ut för idag.
På bilden ser man mig tillsammans med eleverna på Vellinge gymnasieskolans samhälle klass.

Kära läsare :-)
Jag har i ca 10 år arbetat med att sprida handikappidrott och framförallt goalball för allmänheten på olika sätt men främst genom provapå verksamhet och föreläsningar.
Många av mina föreläsningar handlar om mitt liv och goalball kariär och i slutet av mina föreläsningar lämnar jag alltid utrymme för publiken att ställa frågor till mig om vad som helst.

Jag har föreläst för tusentals människor genom åren och har fått några av de mest konstiga och kluriga frågor man kan tänka sig.
När man står där och det är dags för frågor så är man verkligen beredd på att det kan komma vad som helst och jag har inga som helst problem med det.

Jag har pratat för allt ifrån de allra små förskolebarnen till framgångsrika företagsledare och fått väldigt god respons och vet att min publik alltid får nåt minnesvärt med sig.

Här får ni läsa två av de frågor jag förmodligen aldrig kommer glömma.
En liten tjej i förskolan som suttit tyst i 45 minuter räcker upp handen och på ett väldigt gulligt och intresserat sätt frågar, hur vet en blind att han är vaken?
En annan gång föreläste jag för en gymnasieskola och där fick jag frågan av en tjej som på fullt Alvar undrade hur blinda har sex.
Jag brukar ha svar på tal i de allra flesta fall men den här gången blev jag mållös. Efter en stunds tänkande och formulerande i mitt huvud gav jag upp och sa åt tjejen att nästa gång hon skulle ha sex så skulle hon prova att släcka lampan.

Många klagar på att Sverige inte hänger med när det gäller utbildning i jämförelse med andra länder men visste inte att det var så illa :-)

Tjenis på er alla roliga folk där ute i höst mörkret.

Jag tror stenhårt på att även den lilla människan kan göra skillnad.
Det behövs inte mycket för att göra skillnad. Jag brukar tex samla ihop kläder från kompisar för att skicka till behövande i mitt gamla hemland Kosovo. Vår familj har tex betalat studentavgifter för att folk som inte har det så bra och inte har råd med det själva ändå ska kunna få en utbildning och så småningom kanske få ett jobb.
För mig är det självklart att stödja Cancerfonden med en förvisso litet bidrag men bättre än inget.

Man kan tex skicka ett sms till 72988 som jag gjort och få en Rosa bandet bild.
Jag vill inte tjata eller pracka på er nåt meeeen alla som är nåt stödjer Cancerfonden!;-)

Hej :-)
Som ni tidigare läst så tillbringa jag helgen i fina och för en gång skull inte regniga Borås.
Vi har hälsat på min morbror och avslutade helgen med att se en fotbollsmatch mellan Elfsborg där min kusin Arber Zeneli spelar och Stockholms laget Vasalund.
Arber gjorde 2 mål och Elfsborg vann med 4 - 3.
Arber är bara 17 år och kommer att bli en av vår tids bästa fotbollsspelare. Kom bara ihåg var ni hörde det först gott folk.

Vad ska jag säga: vi har det i blodet.

Hej :-)
Har ni någonsin legat i sängen och stirrat blint på den där planschen på väggen på din drömbild?
Drömt er bort och längtat till den där magiska 18 års dagen då ni skulle få ta körkort och kanske få köra den.
För min del dog den drömmen då synen började bli sämre.
Att inse att jag aldrig skulle få köra bil var ett tufft slag men har funnit sätt att åtminstone få leva ut mina bildrömmar lite.

Min lillebror och förbundskapten har ett brinnande intresse för bilar och genom honom har jag fått uppleva oerhört mycket. Han provar aldrig en bil utan att jag är med.

Att han dessutom har gott om cash och byter bilar ofta gör inte saken sämre.
Vi försöker även hinna med ett par besök på bilmessor under åren.

Han har precis köpt en Audi S4 333 bhp och den går fort om man vill :-)
Skulle aldrig hetsa honom till att köra fort men jag är inte heller inte den som gnäller om det trampas på gasen.

I skrivande stund är vi på väg till Borås för att hälsa på släktingar och självklart testas S4ans förmågor och jag stortrivs.

Det tog dock sin lilla stund att komma iväg då vi i vår familj har lite svårt med det där att hålla tider och sen så skulle jag göra upp med min andra bror om vem som ska sitta fram i passagerarsättet.
I normala familjer så går man kanske bara in i bilen och sätter sig men hos oss så vill alla sitta fram men ju äldre vi blivit ju svårare har det blivit att göra upp om vem som ska få sitta fram.
För ett par år sen kom vi överrens om en regel som betyder att den som säger shootgun först får sitta fram. Det blev såklart diskutioner om när och hur och hit och dit så nu sitter jag i baksätet och gör allt för att göra livet surt för brorsan tills han önskat att han ändå satte sig bak.

Hola pio er
Hoppas ni haft en skön vecka och att helgen blir precis så som ni förtjänar.

Jag har haft en kanonrolig vecka med varierande och givande arbetsuppgifter. Bla så har jag varit konfrensier (haha ett sånt där ord som är as jobbigt att stava) på Talangjaktens marknadsföringsdag på Malmö central i tisdags och fick visa goalball för 100 tals folk på Kockums i onsdags.
Igår fick jag visa goalball för en supertrevlig klass från Vellinge gymnasieskola.

Under en veckas tid har ni läsare kunnat kommentera för att vinna ett par helt nya Li.ning skor från Paralympics men en av de få som gjort rätt är Håkan som naturligtvis får skorna.
Förhoppningsvis kommer jag kunna publicera en bild på Håkan med sina nya skor nästa vecka.

Inom kort kommer jag sätta ut fler plagg från paralympics så håll koll här.
See you vandra i frid

Shu bre på er alla som inte flippar pga stavfel och alla er andra! Jag vet att jag ibland, eller ofta stavar som en kråka (undrar förresten vem som har sett en kråka skriva) men jag är helt enkelt sån. Ta det som det är och sluta leka språkpolis. Har ni fortfarande svårt för det så får ni gå kurs hos mig i hur man stavar fel och då kommer det att kännas bättre
Jag har träffat folk som är livrädda för att stava fel så de vägrar skriva sms, mail och skriva offentligt kommer inte ens på tal. Ska det vara så?
Funderar på att starta en våga stava fel sida på facebook :p

Så nu när jag tjatat nog om detta så tänkte jag fråga en sak.
Har det hänt er att ni är på väg nånstans med bil och det börjar trycka ordentligt i blåsan?
Det har hänt mig och av nån konstig anledning så händer det ofta då jag åker bil med min bror och han vägrar stanna tills jag hotar med att kissa i bilen.
Jag åker taxi till och från jobbet och för att detta då ska kosta mindre för komunen så får man samåka väldigt ofta med andra resenärer. Jag har inga problem med det och ofta är det oerhört trevliga människor som jag fått åka med. Sen finns det en och annan orginal.

Idag var jag och jobbade på Malmö central med att promota handikappidrott och jag fick hålla låda med en mikrofon hela dagen som jag för övrigt stortrivs med!
När det hela var slut så satte jag mig som vanligt i taxin som förövrigt inte var sen.
Idag var det min tur att åka med en av de här berömda orginalen. I de här fallen brukar jag proppa igen öronen med mina as sköna hörlurar, lyssna på musik och surfa. Ok jag erkänner, jag kollar facebook och twitter också
;-)
Just idag satt jag och prata med en arbetskamrat i luren då jag hörde ett jävla liv från föraren som säger åt passageraren i framsättet att sluta pinka i bilen.
Först trodde jag att det var ett skämt men då situationen blev mer och mer hätsk så la jag på luren för att få mig en klarare bild av vad som händer.
Taxiföraren är skitförbannad och den andra personen bara skrattar åt det.
Jaha antar väl att måste man så måste man :-)

Hej på er alla jävla normalt seende folk. Hoppas ni njuter av att med era egna ögon själva kunna läsa det här. För att jag ska kunna läsa det jag själv har skrivit så har jag en talsyntes med världens sexigaste röst (nooot) som läser högt åt mig.

Ja visst är det synd om mig? Jag har ett jobb som är roligt och varierande och där jag dessutom får utöva min idrott på arbetstid. Jag har genom min idrott fått uppleva resmål och sånt som många bara drömmer om. Jag köper de allra senaste pryllarna.
Ja, jag erkänner jag är lite sån som vill ha det senaste och bästa. Varför skulle jag nöja mig med nåt när jag kan få nåt bättre?
Jag har stöttande och bästa familj och vänner men ändå klagar jag!






Jag klagar för att jag kan och ibland är det dessutom jävligt skönt att klaga.
Du vet väl att jag inte kan stå i kön som alla andra för att jag är synskadad.
Du förstår väl att jag inte kan komma i tid och hålla mig till regler som alla andra för det är synd om mig :-)

Haha jag är nog världsbäst på att utnyttja min synskada till min fördel.
Har jag ändå fått min synskada så tänker jag använda det fullt ut.
Till de synkapitalister som tjuvkikar på snygga rumpor, bröst eller annat lockande på håll och tänker att det är synd om oss som missar sånt har jag följande att säga er.
Många av oss synskadade har någon sorts inbyggd radar för sånt och när du står på håll och glor så får vi känna.

Tycker nog att det trots allt inte är så synd om mig när allt kommer omkring :-)

Hejdå på er så länge och glöm inte att kommentera förra inlägget om du vill ha ett par skit snygga skor helt gratis.