32 på resande fot

Det här med att fylla år är ju faktiskt inte lika roligt som när man var 20. Anmärkningsvärt hur många som på min Facebook sida skrev "grattis gamle man"

Jo jag kanske börjar bli gammal men ännu finns det massor i den här mannen som ännu inte nåt sin fulla potential. Jag har den fördelen nu att både vara tillräckligt gammal och erfaren för det bästa i livet och ett sinne och kropp som motsvarar förväntningarna.

Jag har uppnått massor under mina 32 år och utsikten för att nå nya höjder har på intet sätt minskat för varje år. Tvärtom har erfarenheten och kunskaper jag samlat på mig visat mig höjder jag inte trodde var möjliga.

Min födelsedag blev dock lite annorlunda än vanligt då jag firade utan familjen och med helt nya vänner inom politiken.

Vi åkte redan dagen innan till Margaretetorps gästgiveri. Ett helt fantastiskt ställe för övrigt som jag förmodligen kommer att besöka igen.

På frukosten ställde alla sig upp och sjöng för mig och jag måste erkänna att jag blev lite rörd. Vi befann oss där för att lära känna varandra, utbildas i olika skolfrågor och diskutera budjet för kommande verksamhetsår. De många partitillhörigheterna till trots blev det en oerhört rolig och givande tillställning där alla verkligen fick ut maximalt av de två dagarna.

Direkt då detta var slut var det avfärd mot Sturup flygplats och paralympic kamp i Stockholm.

Det var första riktigt stora träffen för alla ledare och aktiva som nu är kandidater för paralympics i Rio 2016.

Dessa tillställningar tenderar att bli väldigt intensiva med massor av aktiviteter och information och varför skulle det vara annat den här gången?

Vi matades med allt möjligt nyttig information och fick utbyta erfarenheter och tips mellan varandra då vi placerades i grupper med väldigt varierande grad av rutin. Det roligaste med den här helgen var nog ändå att få vara med och göra vår kamplåt inför spelen som släpps i början av nästa år. Det ni mina damer och herrar får ni inte missa.


Nu är man officiellt en kandidat inför paralympics i Rio De Janeiro 2016.

Nu återstår bara den där lilla detaljen kvar. *Att kvala*

Wish us good luck!




Men intercup

Hej bloggen

i påskas fick jag äntligen trä på mig matchtröjan igen och göra comeback efter min axelskada.

Jag hade längtat fruktansvärt efter att få spela igen och efter en dag med förberedelser, gemensam marsch från hotellet till Malmö rådhus där vi blev bjudna på en helt underbar middag var det äntligen dags.

Min comeback blev inte alls som jag tänkt mig. Jag fick komma in med bara 3 minuter kvar av matchen och det blev bara pannkaka av det hela. Vi låg under och jag kände mig frustrerad och arg över att jag inte fått komma in tidigare så att jag kunde värma upp axeln ordentligt och kunna kanske påverka matchbilden på ett annat sätt.

i nästa match fick jag komma in efter ca 6 minuter men även här gick det inte speciellt bra men kunde pressa axeln lite till för att sen avsluta dagen men ännu mer spel där jag verkligen vågade trycka på ordentligt stundtals.

Vi förlorade samtliga 3 matcher första dagen men all min oro över min axel var nu borta och jag viste att nu är jag klar att matchas ordentligt igen.

Den andra dagen gick betydligt bättre då vi besegrade Tyskland och Japan varav det förstnämnda varit ett stort bekymmer för oss på senare tid.

Nu lossnade även målskörden för mig och jag börjar hitta flytet och tajmingen igen.

Den sista dagen bjöd på ytterligare en förlust och denna gången mot Turkiet men trots detta var jag ändå relativt nöjd med helgen.

Jag fick kvitto att min axel håller och att jag fortfarande levererar på den här nivån.

Jag lyckades göra 19 mål och vann den interna skytteligan med 3 mål före Stefan Gahne som för övrigt fortsatte att imponera stort och blev totalt 4:a i den totala skytteligan.

Inte illa pinkat av en som varit borta i över 2 månader.

Äntligen spel igen!!!

Det känns som det var sjukt länge sen sist men äntligen ska speltröjan på och jag ska få lira igen.

Ända sen jag drog axeln ur led den 4:e februari i år har jag längtat efter den här dagen. Den dag då jag kan återgå till att få spela match och känna den där fantastiska matchnerverna och ge allt för mina lagkamrater där ute på banan.

Imorgon är det invigning för en av världens största goalballtävling och den inleds med pompa och ståt.

Det blir en gemensam marsch genom centrala Malmö från vårt hotell till rådhuset där Malmö stad bjuder på en helt fantastisk middag.
Där kommer det också bjudas på traditionsenliga tal och förstklassig musik av bandet Synliga vars medlemmar själva lirat goalball.

På fredag är det så äntligen dags för match på Kulladal sporthall och turneringen håller på ända fram till på söndag lunch.

Har du inget för dig så kom gärna dit och heja fram de blågula till seger.

Jag förväntar mig att kanske inte få så mycket speltid med tanke på min skada men men kan lova att jag är sugen på att komma ut på banan och ge järnet.

lägger spelschemat här så får vi se om filen funkar annars så får ni gå in på www.fifh.com för spelschema.

Gameschedule.doc

RSS 2.0