Men intercup

Hej bloggen

i påskas fick jag äntligen trä på mig matchtröjan igen och göra comeback efter min axelskada.

Jag hade längtat fruktansvärt efter att få spela igen och efter en dag med förberedelser, gemensam marsch från hotellet till Malmö rådhus där vi blev bjudna på en helt underbar middag var det äntligen dags.

Min comeback blev inte alls som jag tänkt mig. Jag fick komma in med bara 3 minuter kvar av matchen och det blev bara pannkaka av det hela. Vi låg under och jag kände mig frustrerad och arg över att jag inte fått komma in tidigare så att jag kunde värma upp axeln ordentligt och kunna kanske påverka matchbilden på ett annat sätt.

i nästa match fick jag komma in efter ca 6 minuter men även här gick det inte speciellt bra men kunde pressa axeln lite till för att sen avsluta dagen men ännu mer spel där jag verkligen vågade trycka på ordentligt stundtals.

Vi förlorade samtliga 3 matcher första dagen men all min oro över min axel var nu borta och jag viste att nu är jag klar att matchas ordentligt igen.

Den andra dagen gick betydligt bättre då vi besegrade Tyskland och Japan varav det förstnämnda varit ett stort bekymmer för oss på senare tid.

Nu lossnade även målskörden för mig och jag börjar hitta flytet och tajmingen igen.

Den sista dagen bjöd på ytterligare en förlust och denna gången mot Turkiet men trots detta var jag ändå relativt nöjd med helgen.

Jag fick kvitto att min axel håller och att jag fortfarande levererar på den här nivån.

Jag lyckades göra 19 mål och vann den interna skytteligan med 3 mål före Stefan Gahne som för övrigt fortsatte att imponera stort och blev totalt 4:a i den totala skytteligan.

Inte illa pinkat av en som varit borta i över 2 månader.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0