goalballfatmir

så här en månad efter VM har det mästa av besvikelsen lagt sig men en 6:e plats kommer förståss att gräma mig för resten av mitt liv.

trotts sol, bad och ledighet går det inte en dag utan att jag tänker på Vm och varför det gick som det gick.

Jag har mer eller mindre kommit till en punkt där jag slutat annalysera och försöka förstå varför resultaten blev som de gjorde och försöker istället att finna ny kraft och motivation att gå vidare mot nästa mål. För trots en sjätte plats på VM så är det på långa vägar inte kört ännu utan vi kan fortfarande ta oss till Paralympics via en kvalificerings tävling i Turkiet i april nästa år.

Efter ett par veckors ledighet och vila har jag kommit igång med träningen igen och legat på ca 5 pass i veckan i styrka och kondition för att bygga upp för en tung teknisk drillning under hösten.

Imorgon är det äntligen dags för att börja träna goalball igen och förhoppningen är att jag bara ska kunna känna att kroppen känns bra och att jag inte känner av någon smärta i benet och höger axel som spökat sen VM.

Jag villl även passa på att tacka alla som följt oss under VM och hållt på oss i både framgång och motgång och även be om ursäkt för att vi inte lyckades få en bättre placering.

Det viktigaste som vi kan ta med oss från VM är att vi aldrig slutade kriga och gjorde vårt absolut bästa i alla lägen men att vi var nog inte bättre än så här denna gång.

Nu är min semester slut och imorgon är det åter dags för jobb och nu slutar jag fundera på det förgångna och siktar frammåt mot nya och spännande mål.