Adrenalin kick !
En bit in i löprundan ca 10 min efter start känns kroppen fortfarande lite hängig och benen vill inte riktigt lyda men det är egentligen inte förrän nu det börjar hända saker.
I öronen dånar Eminems självsäkra röst och uppmaning om att fortsätta tills man kolapsar ifall man vill nå nånstans och kroppen börjar reagera och agera till dunket då muskler vaknar till liv.
I huvudet finns inget annat än att bara fortsätta springa och vetskapen om att det snart lossnar finns hela tiden där. jag faller in i nån sorts koncentration, blockerar allt annat och här och nu betyder allt!
Mitt i farten som inte är särskilt högt börjar jag känna mig piggare och lättare och även huvudet är med och nu börjar flashbacks, bilder från bla VM strömma in sammtidigt som musiken dånar allt högre, en känsla av besvikenhet och ilska växer sammtidigt som jag får en adrenalin kick och jag flyter in i någon sorts trans där all besvikelse och ilska förvandlas till en mega stor revanschlusta som inte går att hejda ens om en buss hade stått i vägen. Nu strömmar flashbacksen fram samtidigt som de gradvis förändras till framtidsbilder och kommande matcher där jag i detalj genomför skott och försvar, gör mål efter mål och den ena kanon räddningen efter den andra samtidigt som mina ben nu lever sitt eget liv och jag flyger fram i en oerhörd fart tills jag blir dragen i armen av min ledsagare som inte längre hänger med och jag så att säga vaknar igen och förstår att nu går det riktigt fort och att jag nog ska sänka farten.
Ja detta är en ganska vanlig löprunda för mig och som ni kanske förstår så är det inte särskilt svårt att motivera sig för träning.
I öronen dånar Eminems självsäkra röst och uppmaning om att fortsätta tills man kolapsar ifall man vill nå nånstans och kroppen börjar reagera och agera till dunket då muskler vaknar till liv.
I huvudet finns inget annat än att bara fortsätta springa och vetskapen om att det snart lossnar finns hela tiden där. jag faller in i nån sorts koncentration, blockerar allt annat och här och nu betyder allt!
Mitt i farten som inte är särskilt högt börjar jag känna mig piggare och lättare och även huvudet är med och nu börjar flashbacks, bilder från bla VM strömma in sammtidigt som musiken dånar allt högre, en känsla av besvikenhet och ilska växer sammtidigt som jag får en adrenalin kick och jag flyter in i någon sorts trans där all besvikelse och ilska förvandlas till en mega stor revanschlusta som inte går att hejda ens om en buss hade stått i vägen. Nu strömmar flashbacksen fram samtidigt som de gradvis förändras till framtidsbilder och kommande matcher där jag i detalj genomför skott och försvar, gör mål efter mål och den ena kanon räddningen efter den andra samtidigt som mina ben nu lever sitt eget liv och jag flyger fram i en oerhörd fart tills jag blir dragen i armen av min ledsagare som inte längre hänger med och jag så att säga vaknar igen och förstår att nu går det riktigt fort och att jag nog ska sänka farten.
Ja detta är en ganska vanlig löprunda för mig och som ni kanske förstår så är det inte särskilt svårt att motivera sig för träning.
Kommentarer
Postat av: Johan
Det svåraste är att orka, för min del. Att man vill råder det ingen tvekan om, men att orka. Det gäller bara att träna och träna, annars blir man inte bättre... :)
Trackback
