goalballfatmir

En bit in i löprundan ca 10 min efter start känns kroppen fortfarande lite hängig och benen vill inte riktigt lyda men det är egentligen inte förrän nu det börjar hända saker.

I öronen dånar Eminems självsäkra röst och uppmaning om att fortsätta tills man kolapsar ifall man vill nå nånstans och kroppen börjar reagera och agera till dunket då muskler vaknar till liv.
I huvudet finns inget annat än att bara fortsätta springa och vetskapen om att det snart lossnar finns hela tiden där. jag faller in i nån sorts koncentration, blockerar allt annat och här och nu betyder allt!

Mitt i farten som inte är särskilt högt börjar jag känna mig piggare och lättare och även huvudet är med och nu börjar flashbacks, bilder från bla VM strömma in sammtidigt som musiken dånar allt högre, en känsla av besvikenhet och ilska växer sammtidigt som jag får en adrenalin kick och jag flyter in i någon sorts trans där all besvikelse och ilska förvandlas till en mega stor revanschlusta som inte går att hejda ens om en buss hade stått i vägen. Nu strömmar flashbacksen fram samtidigt som de gradvis förändras till framtidsbilder och kommande matcher där jag i detalj genomför skott och försvar, gör mål efter mål och den ena kanon räddningen efter den andra samtidigt som mina ben nu lever sitt eget liv och jag flyger fram i en oerhörd fart tills jag blir dragen i armen av min ledsagare som inte längre hänger med och jag så att säga vaknar igen och förstår att nu går det riktigt fort och att jag nog ska sänka farten.

Ja detta är en ganska vanlig löprunda för mig och som ni kanske förstår så är det inte särskilt svårt att motivera sig för träning.

Idag blev det officiellt klart att vi tillsammans med Slovenien, Spanien och Belgien är klara för Paralympics kvalet som går av stapeln i april 2011 i Turkiet.
Läs mer på www.goalball-herr.blogspot.se länken går också att hitta bland mina länkar till vänster!

Idag var det också återbesök på Kulans skademottagning i Malmö för att fortsätta behandlingen av mina skador och plågas av fler och jobbiga övningar men även om de är jobbiga så märker jag redan skillnad i styrka och rörelse och jag är hoppfull om att detta kommer att bli riktigt bra!

Jag kunde även delta på dagens goalball pass med laget för första gången sen olyckan i Danmark för två veckor sen och trots problem med presitionen och tajmingen i skotten så är jag nöjd med vad jag fick ut av passet.

målet var att kunna träna och succesivt känna efter i höften och dra på och belasta mer och mer utan att det gjorde för ont och det gick riktigt bra.

Äntligen kan jag lägga ut bilder på bloggen så det kommer komma bilder här med gämna mellanrum.

Här nedan kan du bland annat se bilder från dagens styrketräning vilket blev en riktigt tuff upplevelse.

Det har hänt en hel del sen jag skrev här sist.

I torsdags var jag hos fd fysion för Mff och nuvarande fysion för svenska fotbolls landslaget Rikard Dahan för att en gång för alla bli av med mina skadebekymmer och jag måste säga att jag nu efter besöket känner ett stort hopp över att det verkligen kan gå men att jag måste lägga mer en hel del tråkig träning för att det ska bli verkligehet.

Efter lite dragande och slitande kom vi fram till problemen och jag fick några övningar att jobba med hemma och återkomma nästa vecka.
Det känns relativt ok efter händelsen i söndags men en vecka vila från goalballen och jag borde vara tillbaks på banan.

I fredags fick jag äntligen min Iphone4 och jag måste säga att jag är imponerad över apple som kan ta fram en superprudukt som jag får hem och helt utan vidare kan börja använda trots att jag i princip inte ser skärmen.

Jag behöver inte ladda hem eller betala några dyra pengar för talsynteser mm för allt finns där.

Förhoppningsvis kan detta betyda att jag kan äntligen börja lägga ut bilder här på bloggen som jag tidigare lovat men inte blivit av. ;:)

Efter de två inledande goalballträningsveckorna efter semestern där den mesta delen av träningen gått åt styrketräning och kondition var det äntligen dags för match och även om det bara var träningsmatcher idag så var det riktigt roligt att släppa loss och spela igen!

Jag är nöjd med min insats idag speciellt offensivt men hamnade i en lite deffensiv svacka i mitten av dagen men lyckades komma tilbaks även där.

Det känns riktigt kul att all den träning jag lagt ner under sommaren givit resultat och att mina skadebekymmer i stort sätt känndes borta.

Så klart  när allt är bra så måste det hända något och varför skulle det vara annurlunda denna gång???

I den allra sista matchen stod det 4 - 4 och jag satsade allt på ett skott och allt såg ut att gå precis som planerat men plötsligt tappade jag fotfästet på en blöt fläck på golvet och Fatmir lekte mästerakrobat. jag gjorde mitt livs första och förhoppningsvis sista spagat vilket var en oerhört smärtsam historia som gjorde att jag omedelbart fick lämna planen.

Så här ett par timmar efter har jag inte ont längre men det känns ömt och jag hoppas innerligt att detta inte ska påverka mig nämnvärt.

Nästa matchtillfälle är inte förrän i september och det ger mig tid att jobba med ev skada och styrkeförlust i  samband med sträckningen.

För att ytterliggare spä på min jobbiga situation så kan jag meddela att jag fortfarande inte fått min Iphone4 men har fått löfte av Telenor att den ska komma innom två veckor.
Får väl se :p tror på det när jag ser det. och eftersom jag är synskadad och i det närmaste blind så kanske jag inte ser den alls :)