goalballfatmir

Idag är en bra dag på många sätt inte minst att min eminenta ledarhund Gibson fyller år och att jag känner mig bättre i kroppen än på evigheter som det käns.

Veckan som gått har gått upp och ner men mest minnesvärt är då synenhetens personal ifrån hela Skåne var på jobbet och fick lyssna på mig och Stefan om vad idrotten betytt för oss och som sedan själva fick prova på att lira goalball.

Vi har även hunnit med en utbildning för funktionärer som ska arbeta under nästa helgs stora goalballtävling Lady och Men intercup på Kulladalsporthall i Malmö.

Lady och Men intercup är en stor internationell tävling som i år samlar 7 herrlandslag och hela 12 damlandslag. Det hela inleds med en gemensam marsch ifrån Comfort hotell till Malmö rådhus där Malmö stad bjuder samtliga på en välsmakande invigningsmiddag.

mer om detta kommer senare på bloggen.

igår lördag skulle jag gå på dop för min vän Stefans pojke Hugin men ont i halsen och sjuka familjemedlemmar satte stop för samtliga av dagens planerade aktiviteter.

Idag hann jag och orkade gå iväg och titta på en lägenhet som jag blev väldigt förtjust i och om allt går som det ska så blir det kontraktskrivning imorgon månda.
Mer om detta kommer självklart när det är klart.

Jag är fortfarande sjuk även om det börjar bli betydligt bättre.

Jag höll på att ge upp hoppet igår då jag dumt nog bestämde mig för att nu har jag varit borta från jobbet tillräckligt och kände mig ganska frisk.
Jag åkte in och hade ett väldigt trevligt möte med Reine och Maria Gunnarsson som för övrigt också har ledarhundar, båda labbar och båda svarta som Gibson. Så han trivdes också.
Vi diskuterade bland väldigt mycket annat att vi ska prova att få igång judo på FIFH-hallen som ett led att bredda vårt utbud för synskadade i Skåne.

Efter det här mötet, på väg hem började jag svettas nåt kopiöst och mådde illa och tänkte att nu får jag massor av feber igen och det fick jag men det gick över ganska fort.

Idag har jag bara haft ont i hallsen och ju längre dagen har gått ju piggare jag känt mig.

Jag fick dessvärre tacka nej till sammanträdde med bildningsnämnden och studiebesök på Liljeborgskolan men senare fann jag tillräckligt med ork för att gå på en lägenhetsvisning och årsmötet för Synskadades förening i Trelleborg med omnejd där jag åter fick förtroendet att vara ordförande till nästa årsmöte 2016.

Det känns riktigt roligt att få förtroendet att leda denna fantastiska förening och att få jobba med en väldigt kompetent och engagerad styrelse.
Vi har växt från 9 till 30 medlemmar sen november förra året och räknar med ett 50-tal innan året är slut.



Vi har massor av fina aktiviteter på gång och ser fram emot ett spännande år.

Jo jag letar nytt boende också och har redan börjat kolla på lite olika allternativ. Självklart blir det i trelleborg då kärleken till denna trygga stad växer för varje dag.
Jag har kollat på en stor och rymlig 4:a på fjärde våningen mitt in i centrum och det är en hel del som lockar med den. Den är ljus och fräsch men det är framförallt det centrala läget som lockar och närheten till allt.

På söndag ska jag titta på en till lite längre väster ut och på tisdag ska jag se på en lägenhet i 2 plan med egen trädgård vilket är det närmaste hus man kan komma innan det kallas för hus.


Jag har även kollat på hus men inget som riktigt faller mig i smaken ännu.

Vi får helt enkelt se vad som händer

När man är för sjuk för att orka göra nåt så är det skönt att bara kunna slänga på sig hörlurar och drömma sig bort i böckernas värld.

Jag läser en hel del, framförallt då jag är ute och reser men ibland blir det även lite läsning hemma då få gånger jag inte har så mycket att göra eller när jag är sjuk vilket turligt nog inte är så ofta.

fick tipps på ett par böcker lagom tills jag blev sjuk som jag nu hunnit läsa och tänkte att ni kanske var intresserade om vad jag tyckte om de?

Första boken: Granne eller ufo av Sofia Thoresdotter.
En kort och lättsam bok som beskriver många intressanta och ibland smått dråpliga situationer som människor med synedsättning ofta drabbas av. Sofia beskriver allvarliga och ibland livsavgörande situationer med glimten i ögat och är väldigt duktig på att lyfta fram problematiken och känslorna som uppstår i dessa jobbiga stunder.

Jag önskar dock att hon gav sig själv ett ännu större utrymme i boken där hon på ett tydligare sätt förklarar för läsarna hur dessa situationer skulle kunna undvikas och om möjligt vad hon själv skulle kunna förbättra och bidra med i olika situationer för att förändra utgången.
Jag tänker främst i möten med andra människor, jobbintervjuer, restaurangbesök etc.

Jag tycker att boken saknar lite av en självkritik och en tanke om vad vi som synskadade kan göra på egen hand för att exempelvis bli mer anställningsbara och representabla.

Trots att boken är aningen för kravinriktad för min smak så är den absolut läsvärd och många stunder av skratt utlovas.

Rubriken låter kanske lite väl hårt och sentimental men just nu känns det bara förjävligt.


Jag började veckan med mitt första goalballpass sedan axelskadan och fortsatte med ännu ett goalballpass på tisdagen och då tillsammans med elitlaget och axeln höll fortsatt väldigt bra. Lite ömt och ganska stelt men vad annars kan man förvänta sig efter en så allvarlig skada?

på onsdagen körde jag ett väldigt bra benpass på styrkan och sprang sen på eftermiddagen en mil med min arbetskamrat Lisa som utmanat mig att springa 5 mil innan månaden är slut. Onsdagen avslutades med att jag föreläste och instruerade killarna från Bjäreds IF i goalball.

Nu kändes det som jag börjar komma tillbaka på allvar och min prestation på de senaste träningspassen sköt självförtroendet i taket.

Jag kände mig lite trött och hängig då jag åkte hem sent på onsdagskvällen men hade inte på något sätt förväntat mig det som skulle komma.
Det är ju normalt att man blir lite trött och hängig efter en lång dag och två träningspass.

När jag vaknade vid 7 tiden på torsdagen kändes det som att jag blivit överkörd av ett tåg. Ont i huvud, leder och hals och väldigt hög feber.
Normalt så ser jag väldigt suddigt och svårt att skilja ut konturer på längre håll (när jag skriver längre håll så är det för mig typ 1,5m) men idag var allt bara grå dimma.


Jag gick upp, väckte barnen och tog fram frukost och sen gick jag ut med hunden. Jag började svettas nåt fruktansvärt och jag kände mig oerhört svag.

Jag minns bara fragment av den morgonrastningen och till slut var vi hemma igen.

Jag skickade iväg barnen till skolan och gav Gibson mat och färskt vatten och sen tog jag en Alvedon och gick och la mig. När jag skulle ut med Gibson igen vid halv 12 så kom jag knappt ur sängen så fick ringa mina föräldrar som fick gå ut och rasta Gibson. Själv låg jag och svettades och frös om vartannat och levde på vätska och alvedon var fjärde timme i ett dygn. Det värsta var nog huvudverken och att febern påverkade mina ögon väldigt mycket så att jag även fick ont i de.

Det är tacksamt att ha nära och kära till hands när man mår såhär som kan hjälpa en med både det ena och det andra så som gå ut med hunden men Gibson är inte allt för glad i att gå ut med andra än mig.

i går kväll vägrade han bajsa då han var ute med mina föräldrar trots att de verkligen to god tid på rastningen och efter en stund fick jag likväl gå ut med honom och då var det inga problem att snabbt hitta en plats som han kunde göra sitt på och när han var klar så gräver han upp lite löv på det han gjort och sen kommer han fram till mig och tittar på mig precis som *visst är jag duktig husse* och då brukar jag säga "Du är duktig Gibson" fast han kanske grävt löv och jord åt helt fel håll.

Nu ska ni inte tro att jag inte plockar upp efter min hund för det gör jag men inte om han gör det djupt in i buskar och sånt men gör han det på öppna gräsmattor vilket inte är så ofta så plockar jag naturligtvis efter honom och då är han minsann väldigt duktig på att gräva upp gräs och jord på husse när jag håller på att ta upp.

enligt lag så behöver inte ledarhundsförare plocka efter sin ledarhund men denna lag använder sig en del av bara pga lathet.

Tar kanske upp mer om det i nåt kommande inlägg.


Hur som helst så mår jag ganska pyton just nu men börjar se ljusare på tillvaron. blir nog inte nåt jobb eller träning i några dagar till så länge jag har ont i halsen men hoppas kunna vara tillbaka i vardagen snart igen.

I skrivande stund är febern borta och jag kan och orkar tänka mer klart men halsen gör nåt fruktansvärt ont och det hjälper inte med någon tablett jag slänger in i käften. Känns det inte bättre imorgon så kanske jag borde uppsöka läkare.

Måndagen började med tidig rastning som vanligt då kl ringde kl 06.30.
Det blev bara en kort runda då jag skulle rasta ganska snart igen på en helt annan rastslinga än vi brukar.

Klockan 08.15 träffade jag ledarhundslegendaren Lars Bilgren som tills jag fick hund var den ensam om att ha ledarhund i Trelleborg.

Idag skulle vi få följa med honom på hans rastningsrunda som han beskriver i sin bok Caddy och det var väldigt spännande både för mig och Gibson. Rundan tog ca 1 timme och när vi var framme hemma hos Lars blev jag bjuden på kaffe och varma mackor.

Det uppskattades väldigt mycket då det hade blåst kallt nästan hela slingan och jag kände mig stelfrusen.
Gibson nöjde sig med att lägga sig bredvid mig och då och då skälla lite på hantverkaren som arbetade utanför.

Det blev en hel del allmän och väldigt trevligt snack och vi han även med lite arbete och planering inför årsmötet med Synskadades förening som vi ska ha den 25:e mars.

Vid 12 tiden gick jag hem och efter lite felsvängar här och där hamnade vi så småningom ändå hemma där lunch intogs innan vi för ovanlighetens skull åkte färdtjänst till Malmö.

Idag var det också sjukgymnast på schemat och det blev fortsatt träning med små vikter och ovana rörelser. Sessionen avslutades med att jag fick tejpat min axel ganska rejält och vi fann för gott att jag kunde prova att träna goalball för första gången sen den där dagen då jag drog axeln ur led på ett styrkepass.

Äntligen!!! äntligen får jag lira. Efter så många veckor av rehab av olika slag, nålbehandlingar, små 2 kilos hantlar, olika band och en brödkavel så var det äntligen dags att testa om axeln håller för den belastning goalball innebär.

Axeln höll och det över förväntan!
Det kändes stelt och jag hade lite ont men det är helt normalt så här dags efter en så stor skada som jag fått. Att jag nu kan lira goalball betyder inte på något sätt att jag är hemma och kan ta det lugnt. Tvärtom med goalball kommer mer smärta och stelhet som jag får jobba bort med rehabträning. Jag måste träna upp full styrka och rörlighet i axeln egentligen till en nivå till och med bättre än innan skadan.


Om du följt med så här långt så undrar du säkert vad i hela friden använder du en brödkavel till?
Har ni tur så ska jag berätta fram över men kan lova att utan brödkaveln hade det blivit svårt att komma tillbaks så snabbt som jag gjort. En brödkavel kan användas till så mycket mer än att bara baka bröd. Bara fantasin sätter gränser :-)

Igår var en tuff dag. Jag hade ont i ögonen och huvudet hela dagen så det blev ingen träning som jag planerade.

Det jag orkade med och det knappt var att gå ut med hunden och läsa lite.

Senare på kvällen kändes det bättre och huvudverken släppte sitt grepp så då bestämde jag mig för att duscha Gibson.

Jag har under ett par dagar planerat att duscha Gibson men skjutit upp det pga tidsbrist.

känns fortfarande så overkligt att vi ska dit men det är sant! Vi har fått vår välförtjänta plats och vi ska till Sydkorea! http://youtu.be/H7vPm_ss7z8

Idag var det en relativt chill dag då jag till och med kunde unna mig lite sovmorgon. 

Fullt upp som vanligt och så även en sån här fredag. 

Idag var en segstartad dag. Jag fick gå upp tidigt för att rasta vovven och kände mig oerhört seg och trött. Sådär nästan på väg att bli sjuk. Jag hade besök av min landslagskompis Johan som åkt ner för träning med oss och som övernattade hos mig. Hoppas att han inte tog det som att jag var sur eller nåt åt det hållet. Jag var bara helt slut. 

Trelleborgs allehanda uppmärksammar Moderaterna i Trelleborgs årsmöte. Läs ner på http://www.trelleborgsallehanda.se/trelleborg/bingsgard-kvar-som-ordforande-i-trelleborgsmoderaterna/?share=eyJkYXRhIjp7InVybCI6Imh0dHA6XC9cL3d3dy50cmVsbGVib3Jnc2FsbGVoYW5kYS5zZVwvdHJlbGxlYm9yZ1wvYmluZ3NnYXJkLWt2YXItc29tLW9yZGZvcmFuZGUtaS10cmVsbGVib3Jnc21vZGVyYXRlcm5hXC8iLCJ0dGwiOiIxNDI2MjYwOTA5IiwidXNlcl9pZCI6IjU0NzNhMmZlOWI2Mjk3ZDU2ODAwMTA0ZiJ9LCJzaWduYXR1cmUiOiJNTmFHZldGbkoxOFF6c1Z4UUNWV0JUUjJtWW1GNlwvUDJwcDZUclQ0RVdmST0ifQ==

nu jävlar är jag på gång. i färd med att skriva mitt andra inlägg på samma dag. Idag har verkligen varit fullspäckad. Jag fick gå ut väldigt tidigt för att morgonrasta Gibson. Då han går på Cortison till följd av en efterhängsen öronproblem så behöver han rastas ofta så min klocka ringde kl 06.30. för normala människor så hade det kanske inte varit några problem men eftersom jag inte är normal eller för den delen eftersträvar det så blir det lite problematiskt med att gå upp så tidigt då jag kom i säng först vid 1 tiden på natten. Det jag menar med normalt är väl att ska man upp så tidigt så kanske 22 tiden kanske är något att sikta på för läggdags. Dagen började dock på ett bra sätt ändå med att jag hade föreläsning och att jag fick instruera ett gäng elever från byggymnasiet i Malmö i goalballens konst. sen var det gymet som kallade där jag fick utfört ett väldigt bra kombopass där hela kroppen fick arbeta hårt. Direkt efter passet fick jag och Gibson snabbt ta oss tillbaka till FIFH där en härlig massage väntade innan vi återigen fick lite bråttom till nästa möte som var på Folkuniversitetet i Malmö där jag representerade Trelleborgs och bildningsnämnden. Vid 18 tiden var det så dags för det roligaste och mest spännande mötet för dagen. Nämligen årsmötet för Moderaterna i Trelleborg där jag fick förtroendet att få vara ledamot i styrelsen. Jag ser verkligen fram emot att få arbeta med alla dessa fantastiskt engagerade och duktiga människor och bidra till att Trelleborg fortsätter utvecklas och förblir en stad i framkant. #Moderaterna #Trelleborg #goalball #Folkuniversitetet

nu var det verkligen längesen jag var aktiv här och har till och med funderat på att lägga ner det här pga tidsbrist.
Ibland händer det saker och olika möten med människor som gör att man får ny inspiration och ork att ta tag i vissa grejer som man en gång tyckt var viktiga och varför.

haha det var så längesen jag faktiskt skrev nåt här så att jag helt glömt bort vad det var. jag hade till och med glömt bort lösenordet så att jag fick fixa ett nytt :-)

Mycket har hänt sen sist men för att nämna några så är det fullt upp med goalball på många sätt. Just nu är jag skadad och kanske skriver mer utförligt om det vid tillfälle. Jag har fått en fantastisk ledarhund, en svart labrador som heter Gibson och det kommer nog en hel del kring honom här.

Jag har också valt att aktivt arbeta med politik genom att engagera mig i Moderaterna i Trelleborg och har dessutom fått en plats i bildningsnämnden och därmed även en del underuppdrag vilket innebär att jag kommer arbeta mer kring grundskolan och även folkuniversitetet i Trelleborg.

I november förra året fick jag äran att vara del i att återuppliva Synskadades förening i Trelleborg och sitter som ordförande fram till åtminstone årsmötet den 25 mars och sen får vi se hur det går. Det viktigaste är att vi har fått igång föreningen på nytt och att det nu finns en förening där synskadade kan vända sig till i Trelleborg med omnejd.

Mitt arbete på FIFH Malmö går också bra och jag har haft en hel del väldigt roliga uppdrag och har många riktigt kuliga grejer framöver.
så följ bara med här och försök hänga med i allt för jag gör det inte :-)


#Goalball #Ledarhund #Moderaterna #SRF #Idrott #Funktionsnedsättning #FIFH #Malmö #Trelleborg